Riksdagsledamot Anders Åhdal om energisystem, forskning och politik

Få personer har arbetat med energifrågor från så många olika perspektiv som Anders Ådahl. Efter ledande roller inom både energibranschen, akademin och politiken har han ett ovanligt brett perspektiv på de frågor som formar framtidens energisystem. Vi fick möjlighet att ställa några frågor till honom om energisystemet, forskning och politik.

Anders Ådahl disputerade inom energi och miljö och arbetade länge som forskningschef på Göteborgs Energi. Han återvände sedan till den akademiska världen där han, bland annat, ledde Chalmers styrkeområde Energi. År 2022 blev han invald i Riksdagen och är Centerpartiets talesperson för högre utbildning och forskning, samt nyligen utnämnd ordförande i näringsutskottet.

Anders, hur kom det sig att du gick in i politiken?

– Jag hade länge tänkt att jag någon gång ville engagera mig politiskt, och jag är inte en person som gillar att stå vid sidan av och vara missnöjd utan vill vara med och påverka. Jag tror det var någon gång runt 2017 som jag kände mig redo att omsätta mitt samhällsintresse och mina kunskaper inom energiområdet i nationell politik. Året därpå blev jag fritidspolitiker och ordförande i miljönämnden i Mölndal. Att vara delaktig i kommunpolitiken gav mig värdefulla erfarenheter och en viktig förståelse för att politiska beslut alltid påverkar enskilda människor.

Hur skulle du beskriva debatten när det gäller energifrågor?

– Debatten har under flera år hållit en ganska låg nivå och ofta reducerats till att vara för eller emot kärnkraft. Samtidigt har det funnits en felaktig föreställning om att Sverige generellt har underskott på el och mycket höga elpriser. Sett över ett helt år har Sverige relativt låga elpriser jämfört med Europa, men under vissa förhållanden kan priserna bli mycket höga, särskilt i södra Sverige. De pristopparna får stor uppmärksamhet och präglar allmänhetens bild.

Hur skulle du vilja att energidebatten fördes?

– Debatten borde utgå från energisystemets mål i stället för från enskilda teknikslag. På EU-nivå brukar man prata om att tre mål måste uppfyllas. Det är leveranssäkerhet, klimat- och miljökrav samt överkomliga priser. Politikens uppgift är att skapa ett system som klarar alla tre. När debatten låses vid ett särskilt kraftslag tappar man lätt systemperspektivet och glömmer vilket problem som faktiskt ska lösas.

Hur kan forskare bli bättre på att bidra till politiska beslut inom energiområdet?

– I Sverige är vi duktiga på teknikutveckling men det kan vara svårt politiker, som verkar i en helt annan sfär, att alltid se vilka möjligheter som finns. Om forskningen kan presenteras och paketeras annorlunda så tror jag att vi skulle få ett bättre beslutsfattandet. Det är en sak att vara mycket kunnig om energisystem och teknologi och en annan att förstå de politiska mekanismerna. Båda perspektiven behövs för att driva utvecklingen framåt. Vi skulle behöva ett kortare avstånd mellan dessa två olika världar.

Vilken energifråga är viktigast i dag anser du?

– Vi har en pågående elektrifiering av både transportsektorn och industrin där den stora utmaningen är att nät och produktion finns på rätt plats vid rätt tidpunkt. Så jag skulle nog säga att det är tajmingen att så effektivt som möjligt kunna möta den efterfrågan på energi med lämplig produktion och ett utbyggt elnät. Sen behöver vi nog diskutera framtida datacenter, och fundera på vilka prioriteringar för nätanslutning och etableringar som ger störst värde för samhället. Som svar på frågan så är det nog inte en enskild fråga utan, som jag nämnde tidigare, att få ihop alla delar i systemet.

Hur ser du då på Sveriges framtida energisystem?

– Sveriges energisystem måste även ses som en del av Europa som vi är fysiskt, finansiellt och rättsligt sammankopplade med. Världen blir allt mer regionaliserad och vi behöver ett starkt Europa för det gynnar även Sverige globalt sett. Men om vi ser till vårt land så behöver vi bli bättre på att se el, värme, biobränslen och andra energislag som delar av samma system. Det behövs en översyn för att optimera helheten och bevara vår starka position som energiland. Sen har vi idag styrsignaler som ofta gynnar fossila alternativ och missgynnar elektrifieringen vilket behöver ändras.

Hur ser du på balansering och flexibilitet?

– Balansering och flexibilitet är nyckeln till framtidens elsystem. Mer väderberoende produktion kräver energilager och andra tekniska åtgärder, både på systemnivå och hos kunder. Energi behöver alltid vara lagrad någonstans. Antingen är det i bränslet före produktionen som till exempel kärnkraft eller naturgas, eller efter produktionen genom exempelvis batterier. Efterfrågeflexibilitet är också viktig, men löser inte allt.

Vilka investeringar kommer att vara viktigast enligt dig?

Om man måste prioritera tror jag att elnätsinvesteringar blir viktigare än produktionsinvesteringar, även om båda behövs. Sverige behöver stärka överföringen mellan norr och söder, bygga ut lokala nät och skapa större redundans. Något som blivit allt viktigare av säkerhetspolitiska skäl. Efterfrågan kommer dessutom att variera mer när exempelvis många elbilar laddas samtidigt. Både kommunala nätbolag och transmissionsnätsaktörer har därför stora uppgifter framför sig. Ur ett robusthetsperspektiv finns också fördelar med många distribuerade produktionsenheter, men politiken bör i grunden vara teknikneutral.

Hur ser du på dagens energiforskning?

– Jag tycker att vi i Sverige behöver ha en tydligare skillnad mellan helt fri nyfikenhetsdriven forskning och forskning som ligger nära tillämpning och näringsliv. Forskare inom exempelvis elbalansering bör arbeta närmare affärsutvecklare och företagsledningar, och inte bara ha kontakt med en enskild engagerad och teknikintresserad person på företaget. Det här kräver förändrade strukturer för finansiering och samverkan, men forskare och centrum kan redan i dag söka mer direkt integration med näringsliv och politik. Vi behöver också få upp tempot från idé till affär. Den linjära modellen, där forskning stegvis går via tillämpning, demonstration och marknad, tar ofta för lång tid.

Hur ser du på Swedish Electricity Storage and Balancing Centre?

– Forskningscentrum har en viktig funktion genom att samla olika discipliner och knyta samman akademi och näringsliv. Men frågan är inte bara vad centrumen kan bidra med om fem eller tio år, utan vad de kan bidra med redan nu. SESBC behöver tydligt visa vad som är tekniskt möjligt, och vilka problem balansering och lagring faktiskt kan lösa, och inte lösa. Centrumet bör delta mer i samhällsdebatten, skriva debattartiklar och medverka i forum som inte bara är tekniska.